Då var det alltså snart dags. Efter all väntan, packande, letande, förväntan, sökande mm så är det snart dax att ge sig av mot St Anton. Smått otroligt att jag äntligen får komma iväg på detta äventyr som jag drömt om i så många år. Tillslut skall man äntligen få åka skidor i mer än 1 veckan i rad. Det lär bli en hel del puderåk om jag får bestämma. Om det nu bara börjar snöa som det verkar på väderprognoserna så kommer jag inte kunna sitta still. Kommer såklart att sakna MÄNGDER med folk här hemma, (känn er träffade) men framförallt min familj och underbara flickvän som stöttat mig i detta. Kommer bli så fräckt att komma ner till de (förhoppningsvis) snöklädda bergen och bara veta att här kommer jag spendera min närmsta tid.

Packningen är snart klart och de sista hänger på tork. Man lär ju ha glömt hälften hemma, så skickebud får man allt ha fram mot jul. Madde berättade precis att hennes väska vägde 40 kg, tror nog att mina skidor och bärda väger 30 kg och vågar därför inte ens tänka på vad min slutpackning kommer väga. Men som jag sagt förrut det är bara 2 ggr jag behöver släpa de, ner och hem.

// With love from Sebban