Idag kl 07:45 Ringde klockan för väckning. En snabbfrukost med lite yoghurt, mackor och mjölk. På spisen stod samtidigt varmchoklad och puttrade, den visade sig vara extra god idag. Bort till gondolliften kl 08:45 för att vara först upp till det vita guldet. Morgondimman hade fortfarande inte lagt sig när vi nådde toppen. Väl framme vid kammen stod vi stilla och blickade över helt ospårad snö, liggandes som kuddar över berget, alla med transcivers påslagna och väl medvetna om att laviner inte var att leka med. Första svängarna var som att skära i smör, det fanns inget motstånd utan man bara gled fram i slowmotion medans snön sprutade kring en. Halvvägs ner för baksidan mot St. Christoph såg vi chansen. En liten bergskam som blev ett perfekt dropp på 4 meter, landningen tog aldrig emot utan du bara flöt vidare. Ner mot liften som ständigt stod och tuggade upp nya åkare mot mer ospårat, mer pillows, mer skogsåkning, ravinåkning, höga dropps och till det vita guldet.

Vi kom snabbt fram till efter dagen att det var såhär man skulle ha det när det var som sämst.

// Sebban The Snowman