Jag och Sebban har haft några skiddagar ihop de senaste åren.
Trysil 2006, Trysil 2007, Hemsedal 2008 och nu St Anton säsongen 09/10.

Jag tyckte inte alls om att åka skidor från början...Året var 2002 och vi hade skiddag med klassen. Alla kunde åka, utom jag. Jag var 12 år och hade aldrig stått på ett par skidor. Reidar skulle lära mig bromsa, men innan han hann förklara färdigt så var jag redan på väg ner för barnbacken. Livrädd och halvt hysterisk. Jag fick inte stopp förrän jag var ute på grusparkeringen. Tur som fan att det var hyrskidor.. Jag slängde surt av mig dem och bestämde mig för att detta aldrig skulle ske igen. Vem kom på denna korkade sport?

Men efter en hel del övertalning från kompisarna gav jag mig tillslut upp i backen igen. Och dagen slutade med att jag svischade ner för svara backar.

..Åren gick och skiddagarna var tyvärr få. Men sen hände det nåt. Jens o Sebban släpade med mig till Trysil vintern 2006. Det blev min första riktiga skidsemester. Men hur skulle jag palla flera dagar i backen? De första dagarna  längtade jag i princip till att liftarna skulle stänga.

Men efter den resan förändrades allt. Madde tyckte helt plötsligt att skidåkning var jäkligt kul! Och försöker nu åka så mycket som möjligt varje år.. Så man får väl helt enkelt tacka Jens o Sebban för att de sparkade upp mig ur sängen på mornarna och tvingade ut mig i skogen för att jaga puder.

Det behövs dock inte längre.
Nu surfar hon på freeride dagligen, längtar som bara den efter snön och drömmer om vår första skiddag i St Anton!

Jag älskar det :)

Farten, snön, bergen, de klumpiga pjäxorna, de stinkande värmestugorna, de svettiga underställen, det rufsiga håret, gemenskapen...allt  



Trysil 2006


Hemsedal 2008


Hemsedal 2008
Sebbe - Madde - Jens


Järvsö 2009


Hemsedal 2008


Hemsedal 2008